Läser och begrundar de kommentarer jag får. Väljer dock att inte kommentera kommentarerna! =D

Det ska hinnas hit och dit. Göras det och detta. Undan ska det gå, för sedan ska också ditten göras.

Öka produktiviteten! Varför? Det är människor som är konsumenter, och inte maskiner. Väl? Och konsumtionen sker således i mänsklig takt, inte maskinell. 

Låt oss stanna upp ett slag och fundera. Varför är det så bråttom med allting?

Veckans individuella initiativ: Bromsa nästa gång jag stressar.

Fortsätter funderandet kring döden.

Lyssnade på Queen. Sångaren död sedan länge, men lever kvar hos många.

Är det kanske det som är tanken? Att leva sitt liv så, att man lämnar efter sig något som är till nytta för andra.

Musik, konst, böcker - för att inte tala om nya människor! Barn, barn, barn, barn... så vansinnigt meningslöst allt vore om det inte fanns barn!

Tack gode gud för alla barn.

veckans individuella initiativ: Att aktivt se/bekräfta ett barn som jag inte känner.

Döden lurar i kanten igen. Nu senast hos en vän där cancern spridit sig rejält. Utgången oviss.

I december försökte jag prata med en annan vän, som var döende i samma sjukdom. Svårt är bara förnamnet. Allt jag försökte säga blev fel. Just att veta att den här människan ska snart dö. Det fanns inga samtalsämnen kvar i min hjärna, utom att hon skulle dö: "Hej, jag hörde att du skulle dö snart!" Hur pratar man med en döende?

Veckans individuella initiativ: Våga prata om svåra ämnen - också.

Diagnos på mig själv: drag av materialist. Får väl göra som andra med funktionshinder, träna bort det.

Om nu materialist ska räknas som ett funktionshinder. Kanske beror på styrkan?

Hur tränar man då så att materialismen ligger på en lagom nivå i själen?

Veckans individuella initiativ: Våga starta vänligt småprat med folk jag inte känner.

Har fått ett litet författarstipendium. Blir genast lycklig - och sedan fundersam. Inte bor väl lyckan i kronorna?

Nej.

Ändå blir jag så glad när jag får dessa extrapengar. Fungerar de som guldstjärna i kanten när fröken rättade? Eller är jag en obotlig materialist (för visst har jag funderingar på vad jag vill köpa)?

Måste tänka mera på detta.

Veckans individuella initiativ: Ge beröm.

Funderar på om jag ska blogga mer sällan eller oftare? Såg att jag haft 18 besökare den här månaden. Du som läser, bloggar du själv? Hur ofta då?

Blir ibland otålig över att förändringar börjar med små steg. Vill ta stora kliv, men då trampar jag ju på myrorna! Tålamod, tålamod. Små portioner av vänlighet i regelbundna doser ger hållbar effekt och torde vara åtminstone ETT sätt att verka mot krig.

Veckans individuella initiativ: Våga göra ärlig analys på din egen irritation.

Med risk för att verka alltför poetisk, vill jag bara påpeka att det är ljuvligt i solskenet. Åh, bara stå där och andas, känna solstrålarna i ansiktet. Några sekunder i tystnad och lugn. En stund som laddar både kroppen och själen. Behövs.

Veckans individuella initiativ: Kom ihåg att njuta av dagsljus och solsken så ofta du kan!