Bilkörning och goda tankar verkar ha svårt att komma överens. Blev fullkomligt galen idag i en bilsituation. Lugnade ner mig efter ett tag, och försökte tänka som min blogg - eller hur jag nu ska uttrycka mig.

Men bilar, alltså! Hetsighet, ilska... kanske är det så att människan och bilen passar sällsynt dåligt ihop? Varför blir vi så snabbt arga i bilsituationer?

Nå, det går väl att träna sig i, det med. Att hålla sig lugn i sinnet i trafiken.

Veckans individuella initiativ: Ta initiativ till samtal.

Nog är människan ett flockdjur. Jag har upptäckt att det är viktigt för mig att ha kontakt med andra människor, helst dagligen. Nu menar jag äkta kontakt öga mot öga. Gärna beröring också.

Förmodligen viktigt för många. Kan bristen på äkta kontakt vara en orsak till att många mår dåligt? 

Veckans individuella initiativ: Våga ge den där kramen eller klappen på axeln till den du pratar med!

Först, tack för kommentaren till blogg nr 7 som förde mig vidare i tänket.

Nu till dubbla negationer.

Nog är det tråkigt när det i badhuset står så här:

Bada inte när det inte bubblar.

Jag ska framöver tänka mig för, och försöka uttrycka mig positivt i stället. Tror att det påverkar sinnet.

Jag menar, tänk om det i stället stått:

Bada bara när det bubblar.

Nog finns det olika sätt att säga saker på.

Veckans individuella intiativ: Undvik ordet "inte" i största möjliga mån vid samtal.

Det här med att göra en god gärning. Hur vet man att man gör en god gärning? Alltså, om jag gör den för att själv må bra - fast någon annan samtidigt har "nytta" av den - räknas det då fortfarande som en god gärning? Eller förstör egennyttan handlingen? Och var går i så fall gränsen mellan en ren god gärning och en som jag själv har nytta av?

Detta har jag grubblat på i flera dagar, faktiskt. Inriktningen på min blogg gör att dylika filosfiska spörsmål trafikerar min hjärna.

Apropå detta med god gärning och egennytta tar jag gärna emot tankar från någon läsare. Jag kommer själv inte vidare i mitt tänkande.

Veckans individuella initiativ: Försök göra en god gärning utan att förvänta guldstjärna i kanten!

Vänlighet föder vänlighet, visst är det så. Fast jag vet det så väl, glömmer jag bort det ibland. När jag väl kommer ihåg det, blir resultatet oftast bra mycket bättre.

Svårt är vid vissa tillfällen, när någon gör något irriterande och jag själv inte befinner mig i balans. Där har jag något att jobba med. Blir gärna arg först, men försöker att lugna ner mig. De flesta handlingar som människor gör, har en god intention bakom. Klarar jag av att bemästra min ilska, och bemöta min medmänniska på ett lugnt sätt, och försöka se intentionen bakom handlingen, så får vi ett positivt möte. Vilket är att föredra - eller hur?;)

Veckans individuella initiativ: Våga vara personlig även mot någon du inte känner så väl.

Hur kan man få andra människor att känna hopp???

Kanske genom att uppmärksamma och visa på de små händelserna, de som försiggår utan ekonomisk inblandning. En vacker fågelsång, en solstråle som smeker ansiktet, doften av skog. Detta är i alla fall sådant som jag själv mår bra av. Att överhuvudtaget vara utomhus - en promenad får mig på bättre humör. Hur är det med dig, vad mår du bra av? Vad får dig att känna hopp?

Veckans initiativ: Gör något som du själv blir glad av.

Apropå SG:s första kommentar vill jag påpeka att inte bara skönhet sitter i betraktarens öga.;)